I Lpf 94 är det inte helt lätt att hitta tankar som stammar ur Piagets genetiska epistemologi, främst för att läroplanen för de frivilliga skolformerna riktar sig till äldre barn, ungdomar och även vuxna, det vill säga personer som befinner sig i hans sista fas som börjar vid elva års ålder och i sammanhanget blir en aning trubbig. Piaget menar att de olika faserna är biologiskt betingade och att man därmed kan sortera dem efter ålder, något som kritiker av Piaget och anhängare av exempelvis Lev Vygotskij menar är helt fel och motverkar tanken på den individanpassade skolan. Överlag ser jag mer av tänkandet kring den proximala zonen än Piagets tankar om kunskap som kommer inifrån, även om man lägger stor vikt vid att ”Hänsyn skall tas till elevers olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå”, vilket man både kan tolka som att man bör anpassa undervisningen efter vilken av Piagets faser barnet befinner sig i för att inte bränna ut dem, eller att man bör anpassa undervisningen till varje elevs proximala zon för att ge dem lagom utmaningar.
Vygotskijs rent av sociokulturella infallsvinkel bygger på att omgivningen är avgörande för individens utveckling. Inte heller detta är enkelt att hitta entydiga spår av i Lpf 94 eftersom de flesta referenser till omgivningen handlar om solidaritet och demokratiska värderingar som ska utvecklas hos individen snarare än hur detta skall utvecklas. Omgivningen nämns som en kunskapskälla, där man föreslås dra nytta av elevers kunnande från eventuellt yrkesliv eller andra erfarenheter som finns i samhället, men det framställs aldrig som eh direkt nödvändig komponent i lärandet.
Den proximala zonen kommer dock tydligt i spel i underrubriken ”Kunskap och lärande” under ”1.2 Gemensamma uppgifter för de frivilliga skolformerna”, i vilken man kan läsa ”Varje elev skall få stimulans att växa med uppgifterna och möjlighet att utvecklas efters sina förutsättningar” - ett uttalande jag inte kan härleda till Piaget. Samtidigt betonas i samma stycke innehållsdimensionen med ”Elevernas kunskapsutveckling är beroende av om de för möjlighet att se samband.”, en infallsvinkel Illeris vill härleda till Piaget. Vidare i samma stycke lägger man dock vikt vid att ”Undervisningen får inte ensidigt betona den ena eller den andra kunskapsformen” och det tycker jag ändå verkar vara kärnan i läroplanen för de frivilliga skolformerna – det handlar om att situationsanpassa och inte låsa in sig i ett enda tankemönster, vare sig det handlar om Vygotskij, Piaget eller någon helt annan pedagogisk tradition.