Bakgrund
Mikael Niemi berättar i presens om att han befinner sig på toppen av en bergstopp i Nepal, han är överlycklig över att ha klarat klättringen upp.
Citat
"Snabbt böjer jag mig fram som en muslim med stjärten i vädret, böjer mig framstupa och mumlar en tackbön. Och där är en järnplatta med ingjutna tibetanska bokstäver, en skrift jag inte kan tyda men som utstrålar allvar, andlighet, och jag böjer mig ända ner och kysser texten.
Det är i det ögonblicket som minnet öppnar sig. Ett svidande schakt ner i min barndom. Ett rör genom tiden där någon ropar en varning, men det är för sent."
Tankar
Jag vet med mig att det är mycket kallt uppe på berget, och när han skriver att han böjer sig ner för att kyssa metallplattan som är fäst i berget känner jag på mig att detta inte kommer sluta väl. Jag kommer att tänka på grundskolan då det varje vinter var något ljushuvud som gjorde samma sak som Niemi uppe på sitt höga berg i Nepal. Det slutade alltid med att en lärare kom utspringade med varmvatten, men det var inte många som kom ihåg att inte slicka på metallobjekt så långt som till nästa vinter.